— Det känns nästan overkligt att vara tillbaka här efter alla dessa år!, utbrister Mouna Esmaeilzadeh.
Hon står längst fram i matsalen på Husbygårdsskolan i Husby i norra Stockholm, den skola hon själv gick i under sin uppväxt här. Nu är elevernas blickar vända mot henne när hon tar med dem på sin resa från just dessa skolkorridorer till att vara där hon är idag; medgrundare av familjeägda investmentbolaget EHAB, hjärnforskare och föreläsare. Hon passar också på att ge insikter om hur hjärnan fungerar och vilken roll hon tror att innovation som AI kommer att spela i framtiden. För Mouna Esmaeilzadeh är det viktigt att ge tillbaka och inspirera nästa generation och det är just det projektet Bridge handlar om. Sedan starten 2023 har EHAB tillsammans med Ung Företagssamhet, UF, genomfört flera besök på högstadieskolor i några av Stockholms utsatta områden. Det här reportaget tar läsaren tillbaka till några av dessa besök.
Våren 2023:
— Tror du verkligen någon av oss skulle kunna komma på något smart?
Frågan kommer från en av eleverna i 8B på Kista Grundskola. Den är riktad till Amin Omrani, grundare och VD för Rebellion som står längst fram i klassrummet. Det finns ingen tvekan i hans röst när han först förklarar att alla eleverna i rummet självklart har de förmågor som krävs och sedan mer indirekt ger sig själv som exempel. Han berättar om flykten från Iran som nioåring och sedan uppväxten utanför Borås, om att vara den stökiga eleven i klassrummet men hur idrotten gav honom fokus.
— Jag kommer från rätt normala förhållanden, där vi till och med haft det kämpigt i perioder. Så egentligen kanske inte de mest optimala förhållandena för att komma dit jag är idag… Eller så är det just det, för att det skapar en drivkraft och en motor som jag tror är väldigt viktig, säger Amin Omrani.
Han hade under många år en lyckad karriär inom judo och vann bland annat SM-guld innan skador satte stopp och tvingade honom att tänka om. Trots den enorma besvikelsen, behövde han lära sig att inte vara rädd för misslyckanden utan att lära sig av dem och låta dem ge ny kraft till annat.
— I ett sådant läge lägger man sig antingen platt och gräver ned sig, eller så kanaliserar man energin mot något annat. Jag började studera och la allt krut där. Så har det sett ut för mig, jag har alltid haft fokus på olika saker i olika perioder i mitt liv. Jag hade förmånen att hamna i en miljö där jag kunde se entreprenörskap på nära håll och såg då att jag drivs av samma krafter, säger Amin Omrani.
I klassrummet bredvid sitter eleverna i 8A knäpptysta. Sheida Karlsson, Financial Controller på EHAB, har precis berättat att hon efter sin utbildning sökte 80 jobb och fick 80 nej. En tjej i klassen räcker upp handen.
— Var det då du bytte efternamn?
— Nej, det gjorde jag när jag gifte mig, svarar Sheida Karlsson och förklarar vidare att hon dock inte tror att hennes persiska flicknamn gav några fördelar i jobbsökandet. Tvärtom.
— Mina svenska vänner fick jobb direkt. De undrade: ”hur går det Sheida?” och det var förstås jobbigt att svara på.
Sheida Karlsson stod inför två val. Antingen ge upp eller fortsätta kämpa, men hitta en annan strategi. Istället för att bara skicka in jobbansökan och CV började hon kontakta företag på telefon, eller ibland till och med knacka på. Nej:en fortsatte att komma, men till slut lyckades hon tjata till sig en intervju och därefter vände allt. Så fort hon fått in en fot i arbetslivet kom möjligheterna.
— Jag tror inte på ett liv utan misslyckanden och motgångar. Tvärtom tror jag att det är då man lär sig bäst. Så vad ni än gör, ge inte upp!
Under ett annat av våra skolbesök är det Sebastian Karlsson, VD Lyvia Group, och Mernosh Saatchi, Growth Director, Lyvia Group som får möta elevernas nyfikna blickar. Eleverna släntrar in i sina klassrum, slår sig ned vid sina bänkar och väntar avvaktande på vad som ska hända.
Mernosh Saatchi är inte avvaktande, hon är nostalgisk. Hon växte upp ett stenkast från Kista Grundskola och lärde sig cykla i backen utanför skolbyggnaden. Hon berättar att det var hennes pappa som startade Kista Grossen och att det var han som peppade henne till att själv starta företag. Hon frågar hur många som känner någon som startat ett eget företag. Ingen räcker upp handen. Några händer i luften blir det vid nästa fråga, om det är någon i klassen som själv vill bli entreprenör. Men allra mest viftande blir det när Mernosh Saatchi undrar vilka därinne som vill tjäna pengar. Nu har hon deras uppmärksamhet.
— Jag tror på att hitta personer som stöttar och tror på en. Det behöver inte vara en förälder, det kan vara en kompis eller en kompis förälder. Någon man kan vända sig till och ha som förebild och stöd. Sedan tror jag också på att våga säga ja. Att säga nej och inte ta steget, det är lätt. Att säga ja är modigare, så mitt tips är att säga ja oftare. Själv ställs jag inför det dagligen. Jag säger ja och så får jag se till att lösa det på vägen, säger Mernosh Saatchi.
Ur Sebastian Karlssons berättelse är det främst två saker som fastnar hos eleverna: hans tidigare karriär som fotbollspelare såklart, men också uppväxten med en ensamstående mamma. Det tar nämligen inte många minuter innan en hand räcks upp i klassrummet. Sebastian Karlsson har då hunnit berätta att han föddes i Helsingborg och bodde i en liten lägenhet med mamma och sina två syskon. Som tioåring flyttade familjen till Karlstad och det var där fotbollskarriären tog fart.
— Vad hände med din mamma?, undrar en av killarna i klassen och berättar att han själv spelar fotboll och drömmer om ett liv som proffs.
— Tänk att du undrar över mamma. Jag kommer tillbaka till henne i slutet, jag lovar, svarar Sebastian Karlsson.
Hur hamnade EHAB här i en högstadieskola i västra Stockholm? Vi tar det från början.
EHAB:s grundare, syskonen Saeid och Mouna Esmaeilzadeh, flydde med sina föräldrar från Iran på 80-talet. Saeid Esmaeilzadeh som åttaåring och Mouna Esmaeilzadeh knappt ens tre år gammal. Efter en livsfarlig resa hamnade familjen i Husby, Stockholm. Där växte barnen upp och trots förutsättningar som inte var de bästa bestämde de sig tidigt för att ta tillvara på de möjligheter som gavs i det nya hemlandet. Ett driv som Mouna Esmaeilzadeh beskriver som närmast född ur en känsla av plikt att ta tillvara på sin andra chans.
— Jag känner att jag fått jobba mer än andra med en annan bakgrund. Världen är inte rättvis, man föds till tjej eller kille, svart eller vit, rik eller fattig. Men vad jag än föds in i ska inte få definiera min väg framåt. Man ska aldrig acceptera den värld som ges en utan skapa den man vill ha, säger Mouna Esmaeilzadeh.
Idag, många år senare, driver syskonen tillsammans EHAB med bolag över hela Sverige och Europa. En bolagsgrupp där många anställda kommer från förortsområden eller är utlandsfödda, något som är långt ifrån en slump. Forskning visar nämligen att svåra personliga omständigheter tidigt i livet kan ha en positiv effekt på entreprenörskap senare i livet. De tidiga utmaningarna främjar disciplin, kreativitet, risktolerans samt nätverkande – faktorer som är avgörande för en entreprenör.
Sverige är idag ett land där klyftorna och segregationen växer. Förortsområden, socialt och ekonomiskt svaga liksom de starka, har blivit isolerade öar med liten om ens någon kontakt däremellan. Det saknas broar och oavsett styre blir problemen i landets utsatta områden allt värre. Dagligen rapporteras det om gängkrig, skjutningar och död. En död som tar sig allt lägre ned i åldrarna. Tonårspojkar skjuter ihjäl tonårspojkar. Hopplösheten växer och tilltron till myndigheter sjunker.
I en undersökning gjord av Folkets Hus i Husby svarar 42% att de instämmer inte alls gällande påståendet att “Myndigheter arbetar på ett bra sätt för att motverka att barn och unga
i mitt bostadsområde hamnar i kriminalitet”. 34% svarar att de instämmer delvis. Enbart 10 % svarar att de instämmer till stor del.
Vad kan då göras för att bygga broar till och från dessa områden? För att öka denna tilltro, ge plats åt drömmar om framtiden och möjliggöra social rörlighet? För EHAB är utbildning kring entreprenörskap och vikten av inspirerande förebilder viktiga verktyg. Därför sträckte bolaget ut en hand till Ung Företagsamhet, UF, och tillsammans startades projektet Bridge under våren 2023. Sedan dess har EHAB och UF besökt flera högstadieskolor i Stockholms förorter för att vara just dessa förebilder och inspirera till en karriär inom entreprenörskap. Under projektets gång har elever fått testa på sina drömyrken, UF och EHAB har varit på plats under Järvaveckan för att diskutera de utmaningar samhället står inför och vad näringslivet kan göra för att engagera sig, samt att EHAB knutit band till Mentor Sverige för att än mer ta tillvara den kunskap som finns om vilken vikt förebilder spelar, något forskning entydigt stöder.
— För att nå ut bredare tror vi på att samverka med andra goda krafter som vill samma sak som vi; att skapa en bättre framtid för våra unga. Vi vet att genom att bredda våra egna nätverk så breddar vi även barn och ungas en större framtidstro, säger Rita de Castro, regionchef Ung Företagsamhet Stockholmsregionen.
Vad hoppas UF åstadkomma genom att rikta sig till högstadieelever i utsatta områden?
— Vi tror på tidiga insatser där unga från alla delar av samhället får en jämlik chans att utveckla sin tro på sig själva. Genom våra läromedel får elever utveckla sin kreativitet och sina entreprenöriella förmågor vilket stärker deras känsla av egenmakt, säger Rita de Castro.
Tillbaka i klassrummen i Kista grundskola. Klockan närmar sig nio och inne i klassrummen börjar lektionen rundas av.
— Är du fortfarande bra på fotboll?, frågar en kille med kepsen långt neddragen för pannan.
— Nja. För tio kilo sen var jag det. Men jag slutade som sagt spela när jag var 28 och idag är jag 41, svarar Sebastian Karlsson.
— Zlatan är 41!
Kommentaren kommer inte från en elev, utan från klassläraren som också slagit sig ned vid en av skolbänkarna. Ett skratt bryter ut i klassrummet.
— Sant! Zlatan är ett unikum. Men hörni, ni undrade vad som hände med min mamma? Hon bor i Stockholm nu, jag köpte ett hus till henne.
Skrattet blir till ett sus i klassrummet och frågorna fortsätter komma. Nu handlar det mer om hur man bygger ett bolag, vad Lyvia faktiskt gör och hur många innehav Sebastian Karlsson själv har. Det är uppenbart att ett möte mellan honom och eleverna just nu sker, de har nått varandra. En stund senare fortsätter Sebastian Karlsson och fem av eleverna sitt samtal. Nu har också Mernosh Saatchi anslutit. En av eleverna, Atena Amiri Davani, säger att hon gärna skulle starta ett eget företag, men att det är svårt.
— Det känns som att det redan finns en massa bra företag, det finns inga idéer kvar, säger hon. Mernosh Saatchi svarar snabbt.
— Vet du, just det pratade jag om i mitt klassrum. Det är många som tänker när det gäller företag att man måste komma på något som ingen annan gjort. Men oftast handlar det om att göra något som någon redan gjort, men att göra det bättre.
Sebastian Karlsson nickar.
— Jag skulle också säga det, 99 procent av alla bolag gör inget som är unikt, utan som Mernosh säger, det viktiga är att göra något som redan finns till något bättre. Till exempel kan man slå ihop två existerande bolag och göra något ännu starkare. Det är så det funkar med innovation.
Rasten har precis börjat och Sheida Karlsson sätter sig tillsammans med Noor Alsuhail och Rozemary Hanna i klass 8A. Hon frågar hur de ser på motgångar, ett ämne Sheida Karlsson pratat mycket och personligt om inne i klassrummet och tjejerna verkar ha tagit till sig av hennes ord. Rozemary Hanna svarar först.
— Man måste också tänka att även om jag kommer från ett annat land så är jag fortfarande lika mycket värd. Det kommer att komma tider när det blir svårt men man ska fortfarande kämpa, säger hon.
— Ingen har ett perfekt liv där det inte finns några motgångar, alla går igenom problem och sånt. Men för att nå ett mål så måste man bara fortsätta, fyller Noor Alsuhail i.
Sheida Karlsson nickar.
— Ja precis, det är viktigt att se motgångarna som något positivt, det är det man lär sig mest av. Om era liv var helt perfekta från början till slut så hade man inte lärt sig så mycket. Så välkomna motgångarna men gör inte om samma misstag om och om igen.
I biblioteket sitter Amin Omrani tillsammans med tre av eleverna i klassen. De pratar om sina framtidsdrömmar. Sabrina Sabrie berättar att hon vill bli tandläkare och ha en egen klinik, Danijel Jerkovic drömmer om att bli programmerare och Sina Ravanbood vill upp i luften, han vill bli pilot.
— Jag kan lösa så att ni får träffa personer som jobbar med just det ni drömmer om, säger Amin Omrani.
Eleverna tvekar, det finns hopp i deras blickar men vågar de verkligen lita på den här entreprenörens löfte?
Redan i bilen tillbaka till kontoret börjar Amin Omrani ringa runt. Några veckor senare äger de här studebesöken rum och eleverna för testa på sina drömyrken. Även detta en del av projektet Bridge.
Text: Malin Lundgren Foto: Rickard L Eriksson
