Klockan 8.30 den 1 februari samlas de anställda i vardagsrummet på EHAB:s kontor på Strandvägen 5A. Saeid Esmaeilzadeh har kallat till möte. Han går rakt på sak.
— Jag kommer att avgå som VD för EHAB och bli arbetande styrelseordförande. Micke tar över efter mig. Mikael Ericson, som sedan sommaren varit det familjeägda investmentbolagets Head of Funding, berättar att VD-bytet inte kommer att innebära några större förändringar. Saeid kommer fortsätta sitt engagemang i verksamheten som grundare, huvudägare och arbetande styrelseordförande. Det hela sker tämligen odramatiskt. Saeid pekar med handen mot det gröna direktörsrummet med balkong mot Nybroviken.
— Varsågod Micke – ditt nya arbetsrum.
Han möts av skratt. Alla vet att Mikael Ericson oftast hittas med sin laptop vid kontorets matbord, mitt i lokalen där alla passerar, eller i det minimala telefonrummet. Så förblir det även i den nya rollen. Det gröna rummet står tomt.
Ödmjuk, transparent och rationell är egenskaper som nämns för att beskriva Mikael Ericson. Resultatinriktad. Vänder på alla stenar. Med sin långa bakgrund från bankvärlden kompletterar han med struktur och erfarenhet från kapitalmarknaden Saeid Esmaeilzadehs egna kreativitet och entreprenörsskapsådra.
— EHAB är en dynamisk verksamhet. I hela mitt liv har jag alltid jobbat i stora organisationer. De består också av mindre enheter förstås, men att nu få förmånen att jobba för en tydlig självskapad ägare av kött och blod, i en betydligt mer agil och opportunistisk verksamhet, det är jätteroligt, säger Mikael Ericson.
Mikael Ericson växte upp på Östermalm med en pappa som startade sin egen firma inom byggbranschen. Trots sin priviligierade uppväxt arbetade Mikael på allt från Metro till fritidsgård i en första strävan att gå sin egen väg. Ett av hans första sommarjobb var på Beijerinvest, där Anders Wall var chef. Pappan var nöjd då de två männen kände varandra väl sedan tidigare.
Mikael Ericson gjorde lumpen i 15 månader, och började sedan läsa nationalekonomi på Stockholms universitet. Där började han undervisa på nationalekonomiska institutionen, läsa på doktorandprogrammet och blev forskningsassistent på Assar Lindbecks institut för internationell ekonomi.
— Jag läste alla kurser, men jag skrev ingen avhandling. Jag insåg ganska tidigt min intellektuella begränsning, säger han med ett skratt.
Under en middag hos en tidigare kurskamrat fick han tips om att Finansdepartementet sökte en ”totalsammanställare”. Han sökte jobbet och fick det. I ett år arbetade han på budgetavdelningen under finansminister Kjell-Olof Feldt. Arbetet gick ut på att sammanställa alla utgifter från de olika departementen, och ställa dem mot de intäkter som skulle komma till staten, vilket gav ett budgetsaldo. En del var även att ha koll på alla potentiella kostnadsposter som diskuterades på departementen.
— Om ett departement funderade på om man ville göra någon investering så skulle ju det vara med i den där uppställningen. Jag ångrar än idag att jag inte stannade kvar i några år till. Det var faktiskt ett otroligt roligt jobb med många duktiga kollegor.
En dag såg han en annons i tidningen om att Investmentbanken Carnegie sökte penningmäklare, och tänkte att det kunde vara något för honom. Han fick jobbet och började mer eller mindre på svarta måndagen, dagen då världens börser föll dramatiskt. I sex år blev han kvar. Då blev en position på Handelsbankens treasury-avdelning ledig.
— Sedan gjorde jag, som min mamma brukar säga, ”en solid bankkarriär” i 16 år.
Mikael Ericson avancerade snabbt. Han var med och skapade Handelsbanken Capital Markets, där han blev chef, och blev även vice vd för hela banken.
— Det var en på många sätt fantastisk period för mig, att komma in i en stor organisation och utvecklas, känna förtroende. Man växer i det.
Bara månader innan finanskrisen bröt ut 2008 blev Mikael Ericson rekryterad som VD på Carnegie. Investmentbanken hade haft några turbulenta år efter noteringen, tidningarna skrev om ”krisbanken” och den tidigare VD:n hade fått sparken.
— När man närmade sig den finansiella krisen så hade Carnegie en större hävstång än vad Lehman någonsin hade på sin balansräkning.
Mikael Ericson tog ett möte med revisorn innan han började som VD för att kontrollera att allt var som det skulle.
— De försäkrade att allt stod rätt till. Men när jag sen skulle lägga första kvartalsrapporten på sommaren, så dök det upp en kreditförlust i Norge.
Som ny VD var han inte nöjd med läget och bad sina revisorer och externa jurister att undersöka vad som hade hänt, men det visade sig bara vara början i en rad potentiella förluster. Finanskrisen hade slagit till och Carnegie befann sig i en nerförsbacke.
— Jag har aldrig jobbat så mycket, det var en fråga om bankens överlevnad. Att vara VD för en bank i den positionen är minst sagt en utmaning. Jag hade tur att det fanns fler som ville göra rätt för sig i ledningsgruppen och styrelsen.
Idag ser han tillbaka på tiden med viss lättnad.
— Jag hade ingen aning om hur illa det var när jag började, jag trodde att vi skulle bygga en långsiktig investmentbank. Idag är jag glad att Carnegie lever. Det var inte givet. Det var nära konkurs.
Under den hektiska perioden på Carnegie fanns även ljusglimtar. Mikael gifte sig med Christina, som han hade träffat några år tidigare när han arbetade på Handelsbanken. Hon var född i Grekland och hade flyttat till Sverige som 25-åring för att studera, och arbetade nu som partner på en etablerad rekryteringsfirma i Stockholm. Det var bråda dagar och inte många timmar till förberedelser, även om bröllopet inte var så stort. En fredag i september gifte de sig på Skansen, en plats som barnen var bekanta med.
Efter Carnegie blev han anställd av Danske Bank på huvudkontoret i Köpenhamn med uppdraget att bygga en storföretagsgrupp som skulle spela över de fyra nordiska länderna. Men snart blev han chef för alla de internationella enheterna, International Banking.
— Då kom min chef till mig och sa. ”Du, vi har en whistleblower i Estland, kan du kolla på det?”
Det var Mikael Ericsons första förnimmelse om vad som snart skulle uppdagas vara en omfattande penningtvättshärva i Estland. Senare skulle det visa sig att betalningar på cirka 200 miljarder euro hade passerat via filialen. Mikael Ericson fick ansvaret att leda avvecklingen. Från att aldrig ha satt sin fot i Baltikum började han resa till Estland en gång i månaden för att montera ner portföljen. Om finansvärlden ibland tycks kunna liknas vid en thriller, har Mikael Ericson stundtals onekligen befunnit sig mitt i den.
Samtidigt tryckte Danske Bank på gasen med den internationella satsningen, Mikael Ericson var co-Head för International Banking och tillsammans ökade de tempot och öppnade bland annat kontor i Kina. Nästan sex år av veckopendling till Köpenhamn med två egna och två bonusbarn hemma i Stockholm och en fru som var delägare i ett företag och fulltidsarbetande, väcktes tankar om en hemkomst. Timingen var rätt när Intrum Justitia hörde av sig genom en headhunter och undrade om han ville bli deras nya VD. Mikael Ericson hade många diskussioner med sin fru, som under alla år funnits där och varit ett bollplank vid svåra frågor.
— En karriär gör man inte själv, det finns alltid någon omkring som är avgörande, säger han.
Bara några månader efter att Mikael Ericson tillträtt som VD för Intrum Justitia gick bolaget ihop med Lindorff och blev Intrum – två inkassoföretag slogs samman till en europeisk gigant med ett Private Equity-bolag som storägare. Med 9000 medarbetare i koncernen varav 400 i Sverige blev det inte direkt färre resor för Mikael Ericson. Under hans ledning lyckades Intrum etablera en marknadsledande position som Europas största kredithanteringsföretag. Som för alla börs VD:ar, kan ägarna välja att ta en annan väg och det ledde till att Mikael Ericson byttes ut efter fyra och ett halvt år, när han just hade fyllt 60. Han beskriver erfarenheten som ”utvecklande och härdande”.
Men hur hamnade han då på entreprenörsdrivna EHAB, efter så många år i kapitalmarknaden? Ingången var just finansieringsrelaterad, han headhuntades som arbetande styrelseordförande för EHAB:s plattformsbolag Lyvia, som behövde hjälp med att flytta finansieringen från obligationsmarknaden in i bankmarknaden. När det var gjort blev han tillfrågad om han kunde hjälpa till med finansieringsfrågor även för EHAB, och utsågs till Head of Funding. När Saeid efter några månader frågade om han kunde tänka sig att ta över VD-rollen, tvekade han inte. Efter ett yrkesliv i storbolag lockades han av att leda ett familjeägt investmentbolag, byggt på 20 års erfarenhet av entreprenörskap. Men framför allt av möjligheten att bygga tillsammans med visionära och kreativa medarbetare – att vara en del av en grupp människor med en gemensam målsättning.
— Det som alltid varit inspirerande för mig under alla år, har varit att jobba och skapa tillsammans med mina kollegor. I slutändan handlar det om människors drivkraft att skapa något och de visioner man delar.
Mikael Ericson har befunnit sig i finanshändelsernas centrum under avgörande skeenden och vänt kaos till struktur, kris till räddning. Han är ödmjuk och nyfiken, och tycks ha en förmåga att ta sig an olika kulturer och miljöer. Nu är han dedikerad att bidra till att stärka EHAB:s finansiella och strategiska ställning på marknaden.
— Jag känner beundran för det Saeid och Mouna har skapat, deras starka band och även för deras brinnande intresse för så många sociala frågor. Det är närheten, det partnerskap man har hemma och de starka banden i familjen som skapar den egna tryggheten.
Text Michaela Abercrombie Simpson Foto Rickard L Eriksson
