”Att tänka fritt är stort. Att tänka. rätt är större”. Dessa ord står ingraverade på Universitetshuset i Uppsala, Nordens äldsta lärosäte. Under min uppväxt passerade jag dem nästan dagligen. De störde mig. Frihet måste ju rimligtvis vara störst? Det var ju det vackraste ordet, det hade pappa lärt mig. Det viktigaste vi har.
Men detta tycks inte längre självklart. I synnerhet inte på våra universitet. Man skulle ju kunna tro att akademin och vetenskapens själva existensberättigande ligger i att testa teorier, utmana det vedertagna och omkullkasta gamla sanningar.
Men allt fler vittnar om minskad åsiktsfrihet och en utbredd cancelkultur inom just akademin. En av dessa är idéhistorikern Johan Gärdebo som menar att universiteten blivit egennyttiga. Enligt honom har det blivit viktigare att signalera sina värderingar än att möta meningsmotståndare, söka sanning eller lösa problem för samhället. Och som ett svar till detta återfinns akademins ideal idag i stället på andra platser än just inom akademin.
För EHAB ligger den vetenskapliga metoden i vårt DNA. Den akademiska basen är förankrad i bolagets två grundare, dr Mouna och dr Saeid Esmaeilzadeh, som förutom att vara vetenskapsnördar ägnat stora delar av sina liv åt att bygga bolag som skapar broar mellan akademi och näringsliv. Och EHAB har därför även ett forskningsteam och ett evidensbaserat tillvägagångssätt i allt från rekrytering till investeringar.
Jag var på en konferens nyligen som tillämpade de så kallade Chatham House Rules – du får citera vad som sades men inte vem som sade det. I ett anförande om inskränkt yttrandefrihet sa en välkänd författare att om Sokrates hade levt idag skulle han antagligen ha avfärdats som ett troll. Moralfilosofins grundare använde sig ju som bekant nämligen av metoden att försöka söka sanningen genom att ihärdigt ställa frågor. Men detta kritiska tänkande, som leder fram till nya perspektiv, anses inte längre höra hemma i det offentliga rummet. Granskningar och debatt – gärna, men inom ramarna för en av samtiden ansedd föreställning om världen.
Författaren menade att det finns de som hävdar att det nu för första gången sedan 1600-talet finns orubbliga sanningar, sanningar som måste skyddas. Och att vi riskerar att förslavas under dessa sanningar, om de inte ifrågasätts.
Sådana tvärsäkra påståenden om verkligheten, om hur något är, utan att man vet, eller bryr sig om det är sant, definieras av filosofen Harry Frankfurt som bullshit. Därför antar EHAB nu en “No Bullshit Policy” som genom öppen, kritisk dialektik ska hjälpa oss att stå fria från att oreflekterat ryckas med i givna sanningar i vår samtid. Om policyn, och bakgrunden till den, kan du läsa om i reportaget här.
Bullshit förekommer i näringslivet i många former: från värdegrunds- signalering och tomma ord till hyck- leri när svenska storbolag avslöjats i mutskandaler, korruption och penning- tvätt samtidigt som de glatt viftar med nya ESG-policys. Om detta, och hur bullshit skadar Sveriges internationella rykte och därmed näringslivet, kan du läsa mer om i David Ibisons text här.
”Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt är större”. Kanske stämmer det ändå. Problemet är att dagens akademi i allt högre grad tycks hoppa över det första steget: att tänka fritt. Men den som inte tänker fritt kan heller inte tänka rätt. Pappa hade rätt.
